Mätandets paradox

Bakom varje blankett, varje uppföljningsrapport och varje statistisk mätning gömmer sig en komplex verklighet av mänskliga erfarenheter. "Mätandets paradox" är ett djupsinnigt initiativ som utmanar själva grunden för hur vi följer upp och utvärderar verksamheter som arbetar med barn och unga.

Projektet tar sin utgångspunkt i en grundläggande insikt: De sätt vi mäter och dokumenterar verksamheter på kan paradoxalt nog begränsa eller till och med förhindra det genuina engagemang och den verkliga delaktighet som vi säger oss vilja främja. Det handlar om att skapa uppföljningsprocesser som inte bara registrerar, utan verkligen förstår och stödjer barns agens och demokratiska potential.

Tre komplexa frågeställningar driver initiativet framåt: Hur kan verksamheter styras så att barns delaktighet kontinuerligt utvecklas? Hur görs uppföljningen meningsfull inte bara för administrativa system utan för de konkreta verksamheterna? Och hur kan uppföljningsprocesser stödja olika aktörers samspel runt barn och unga?

En arbetsgrupp med bred kompetens kommer att organisera en serie möten där dessa frågor undersöks i praktiken. Genom att bjuda in en medtänkargrupp som löpande följer och utmanar arbetet skapas en dynamisk process som går bortom traditionella utvärderingsmetoder.

Initiativet har en djupt transformativ ambition: Att utveckla uppföljningsprinciper som inte bara mäter utan verkligen stärker barns delaktighet, och därmed bidrar till fundamenten för ett mer inkluderande och demokratiskt samhälle.

Fakta om initiativet

Syfte: Utforska hur uppföljningsprocesser kan utvecklas för att bättre stödja barns verkliga engagemang och agens. Målet är att skapa nya uppföljningsprinciper baserade på barnperspektiv.

Bidrag till fokusområdet: Syftar till att säkerställa att verksamheters uppföljning inte begränsar barns delaktighet utan snarare stärker den.

Samhällsmål: Alla barn och unga ges förutsättningar och tar sin rätt att medskapa sina sammanhang.