Lärande genom interaktion i projektbaserad engelskundervisning
När Marwa Amri flyttade till Sverige från Tunisien var hennes mål tydligt: hon ville fortsätta sin forskarkarriär. Vägen dit blev inte självklar – men med målmedvetenhet, en stark drivkraft och stöd från kollegor tog hon sig till slut hela vägen till en doktorstitel i didaktik vid Mälardalens universitet.
Marwa Amri, universitetsadjunkt vid Mälardalens universitet. Foto: Jonas Bilberg
Envishet banade vägen till akademin
Marwa Amri, som är född och uppvuxen i Tunisien, flyttade till Sverige 2017. I Tunisien hade hon utbildat sig till lärare i engelska och även tagit en masterexamen i lingvistik. När hon kom till Sverige studerade hon SFI i snabb takt och gick sedan vidare till en mer avancerad kurs i svenska för akademiker, vid dåvarande Mälardalens högskola.
När kursen var avslutad och det var dags att söka arbete fick hon möjlighet att arbeta som lärare i franska och engelska på Djurgårdsskolan i Eskilstuna, men det var inte vad hon letade efter. Eftersom hon tidigare hade forskat i Tunisien hade hon ambitioner att fortsätta på den vägen. Hon tog kontakt med flertalet universitet men det var svårt att nå fram till någon som kunde hjälpa henne vidare. Till slut sökte hon till arbetsmarknadsutbildningen ”Korta vägen” via Arbetsförmedlingen för att få hjälp att ordna en praktikplats på Mälardalens högskola.
Jag insisterade att jag ville forska, men det var så svårt att hitta en praktikplats inom högre utbildning
, berättar Marwa.
Efter att ha övertalat sin coach på Arbetsförmedlingen att hjälpa henne att få kontakt med Mälardalens högskola och ordna en praktikplats på halvtid, tog det ett par veckor innan hon fick ett svar. Helena Darnell Berggren, då lektor i engelska, tyckte att det lät spännande med en praktikant och erbjöd en plats.
Jag bokade en intervju med Helena och så träffades vi för första gången. Det var så enkelt. Hon var så öppen och avslappnad och intervjun gick bra. Sedan började jag veckan efter, men de visste inte riktigt vad de skulle göra med mig eftersom de aldrig hade haft en praktikant förut. Så jag följde Helena i hennes engelskundervisning, deltog i VFU-besök och undervisade tillsammans med henne.
Praktiken förlängdes, kontaktnätet växte och så småningom antogs hon till forskarutbildningen i didaktik och slutade därmed sin läraranställning på Djurgårdsskolan.
Det var på sätt och vis som en dröm som gick i uppfyllelse. Jag var glad att jag insisterade, för det var så lockande att jobba i skolan. Rektorn på Djurgårdsskolan ville ge mig ett jobb där, men jag ville egentligen inte stanna kvar på skolnivå, trots att det är en fantastisk skola.
Att hitta sitt forskningsområde
Den första delen av forskarutbildningen ägnade Marwa åt att fördjupa sig i ämnet didaktik för att lära sig så mycket om utbildningsväsendet i Sverige som möjligt. Hon läste ett stort antal kurser för att förstå vad didaktik är samt vad begreppen utbildning, undervisning och lärande innebär i en svensk kontext.
Erfarenheterna från Tunisien påverkade också hennes forskningsperspektiv. Där var undervisningen mer lärarstyrd och grammatikfokuserad, medan svensk undervisning i hög grad betonar kommunikation och elevaktivitet.
Det är så annorlunda här ... mycket mer kommunikativt.
Att röra sig mellan båda utbildningskulturerna har gett henne en kritisk blick på olika undervisningsformer – och en vilja att undersöka vad som faktiskt sker i klassrummet.
Tillsammans med Olcay Sert, professor i engelskdidaktik vid MDU, fick hon möjlighet att delta i ett forskningsprojekt som syftade till att analysera klassrumsinteraktioner i en gymnasieklass. Under arbetet fördjupades intresset för interaktionsanalys (conversation analysis, CA) en forskningsmetod där kommunikationen i klassrummet analyseras på detaljnivå med hjälp av video- och ljudupptagningar.
Inledningsvis hade Marwa en bred idé om att studera klassrumsinteraktion i engelskundervisning. Med tiden växte ett mer specifikt forskningsintresse fram.
Jag insåg att alla talade om projektarbete i engelska, särskilt på gymnasiet. Både lärare och elever som vi träffade på skolorna när vi observerade, talade om projekt och olika uppgifter. Så det är väldigt viktiga begrepp inom andraspråksundervisningen. Jag bestämde mig därför för att bara fokusera på uppgifter och projekt som sätt att undervisa i engelska.
Projektarbete i engelska som andraspråk
Projektarbete som undervisningsform har förekommit i Skandinavien sedan 1970-talet, men sällan studerats i relation till ett specifikt skolämne. I avhandlingen, "Doing project work in the L2 English classroom", undersöker Marwa Amri hur projektarbete genomförs med särskilt fokus på interaktionerna mellan lärare och elever samt mellan elever. Genom att följa två temabaserade projektarbeten i gymnasiekursen Engelska 7, samlade hon in data genom video- och ljudinspelningar samt fysiska observationer.
Vad händer i klassrummet?
En central utgångspunkt i avhandlingen är att projektarbete inte är ett fast undervisningsmetod, utan något som formas i det konkreta klassrumsarbetet.
Jag intresserades av idén eftersom jag tyckte att det borde finnas interaktioner som pågår i projektbaserade klassrum som berättar något om undervisningsmetoden. Finns något specifikt för upplägget eller kan det som händer återfinnas i vilken typ av klassrum som helst?
Marwa analyserade tre viktiga delar av projektarbeten:
- hur elever arbetar med uppgifter
- hur lärare och elever interagerar vid bänkarna, samt
- hur elever diskuterar varandras arbeten i samband med presentationer.
Elevers arbete med projektuppgifter
Den första studien handlar om hur elever engagerar sig i ett projekt. När läraren introducerar ett projekt eller tema, till exempel demokrati, är första steget att engagera eleverna i innehållet. Det innebär en rad uppgifter och aktiviteter som syftar till att öka deras förståelse.
Marwa följde en aktivitet där eleverna diskuterade en film som introducerat temat. Därefter analyserade hon hur de samtalade om filmen, hur de utvecklade sin förståelse för temat och vilka lärandemöjligheter som uppstod i dessa diskussioner.
Det jag upptäckte var att projektuppgifterna som eleverna utför har en temadimension och en språkinlärningsdimension. Uppgifterna är avsedda att introducera dem till temat för att bekanta sig med det, men att det också skapas möjligheter för dem att lära sig språket. Det gör de genom att rätta varandras misstag, hitta ord tillsammans, be om bekräftelse eller information. Så de förhandlar tillsammans och skapar möjligheter för lärande.
Lärar-elevinteraktion vid bänkarna (between-desk interactions)
När eleverna genomfört de uppgifter och aktiviteter som läraren utformat för att introducera och fördjupa temat, går de vidare till att förbereda slutprodukten. De arbetar vid sina bänkar med att skissa, skapa, diskutera och söka information om ämnet. Under tiden rör sig läraren klassrummet och interagerar med eleverna för att stötta dem i arbetet.
I denna fas framträder interaktioner som initieras av eleverna själva – de räcker till exempel upp handen och ställer frågor till läraren. Analysen riktades därför mot vilka typer av frågor eleverna ställer när de arbetar med sina projekt. Det blev också tydligt att det är relevant att undersöka vilka frågor som ställs, hur läraren svarar och hur eleverna i sin tur reagerar på dessa svar. Eftersom dessa interaktioner upptar en stor del av arbetstiden utgör de också en central del av arbetsprocessen.
Ett av avhandlingens viktigaste resultat handlar om hur stor del av undervisningen som sker utanför helklassformatet. Förutom när läraren ger ramarna för projektarbetet: temat, den uppgift som ska utföras, hur den ska redovisas och den tid de har att förhålla sig till, är lärarens arbete fokuserat kring interaktioner med eleverna vid deras bänkar. Marwa visar att undervisningen i projektbaserade klassrum ofta sker i korta möten mellan lärare och elev.
När jag samlade in data blev jag väldigt, väldigt intresserad av lärar-elevinteraktionen vid bänkarna. Så jag analyserade data och räknade till och med antalet minuter som spenderas i interaktion mellan lärare och elev. Sedan drog jag slutsatsen att det mesta av undervisningen sker vid bänkarna. Det är väldigt individualiserat.
Samtidigt betonar hon att projektarbete inte innebär ”frihet utan styrning”, vilket ibland lyfts i debatten om projektarbeten som undervisningsform. Det handlar snarare om en form av ”styrd frihet”, där eleverna arbetar självständigt men inom tydliga ramar.
Projektarbetet är i mycket hög grad väglett, där friheten ligger inom det ramverk som skapats av läraren. Eftersom eleverna arbetar med olika idéer och projekt, men fortfarande inom samma ramverk, kan instruktionerna inte vara generella. De måste vara personliga och individualiserade.
Elevers diskussioner om varandras arbeten
Den sista fasen handlar om vad som sker när eleverna ska presentera och diskutera sitt arbete. Analysen fokuserade på hur dessa diskussioner utvecklades: hur eleverna ställer frågor, vilka typer av frågor de ställer och hur de svarar på varandras inlägg. Syftet var att förstå vad dessa interaktioner kan säga om projektbaserat lärande.
Resultaten visar att eleverna höll varandra ansvariga för att deras produkter levde upp till uppgiftens krav. Interaktionerna tog ofta formen av fråge–svar-sekvenser där de kritiskt granskade om slutprodukterna uppfyllde de givna kriterierna.
Eleverna håller varandra ansvariga för slutresultaten och får förklara hur deras arbete uppfyller förväntningarna. Det var som en polisutredning, fast i en mycket vänlig miljö
, skrattar hon.
Ansvarstagande framträdde som ett centralt tema i dessa interaktioner. Marwa tyckte det var särskilt intressant att se hur detta tog sig uttryck i de frågor eleverna ställde och i de svar de gav. Det visar hur ansvar och ägarskap över arbetet kan utvecklas genom strukturerade elevdiskussioner.
Bidrag till undervisning och forskning
Marwa Amris avhandling bidrar med ny kunskap om hur projektarbete faktiskt fungerar i engelska som andraspråksundervisning – inte som idé, utan som praktik. Genom att synliggöra samspelet mellan elever och lärare visar hon hur undervisning formas i stunden och hur lärande uppstår i interaktionerna.
Projektarbete är inte ett fast pedagogiskt tillvägagångssätt, utan en situerad klassrumspraktik
, menar hon.
Planer för framtiden
Närmast efter disputationen kommer Marwa att vara föräldraledig – hon väntar sitt andra barn i juni. Planen är att vara tillbaka våren 2027 på deltid och fortsätta sin forskning parallellt med undervisning och föräldraledighet. Framöver vill hon fördjupa det hon identifierat som ett särskilt intressant område:
Jag skulle vilja fokusera på lärar-elevinteraktioner vid bänkarna och skriva en bok om det
, avslutar hon.
Läs Marwa Amris avhandling i sin helhet genom att följa länken nedan:
