Att sätta ord på förskol­lärares yrkes­kunnande och ledarskap genom reflektion

Hur utvecklar förskollärare sitt yrkeskunnande och ledarskap i en komplex och ofta otydligt definierad yrkesroll? I Ulrika Larsdotter Bodins doktorsavhandling undersöks hur reflektion, särskilt i dialog med andra, bidrar till att synliggöra den tysta kunskap som präglar det pedagogiska arbetet i förskolan.

Under våren 2026 disputerade Ulrika Larsdotter Bodin, universitetsadjunkt vid Mälardalens universitet, med avhandlingen Ett dygdetiskt perspektiv på förskollärares ledarskap och yrkeskunnande genom reflektion som verktyg.

Bakgrund inom förskolan

Ulrika Larsdotter Bodin är i grunden montessoripedagog och har lång erfarenhet från förskolans verksamhet som förskollärare och rektor, både i Sverige och Norge. Senare vidareutbildade hon sig till specialpedagog vid Stockholms universitet.

Mycket av innehållet på specialpedagogprogrammet upplevdes som bekant, eftersom montessoripedagogiken redan gett henne verktyg för att möta barn utifrån deras individuella behov och förutsättningar. Det som däremot var nytt och väckte hennes intresse var en kort kurs i handledning och det kvalificerade samtalet. Kursen gjorde starkt intryck på henne och blev också utgångspunkt för hennes C-uppsats och lade grunden för ett fortsatt intresse för reflektion, samtal och professionellt lärande.

Genom den fördjupningen fick jag möjlighet att arbeta vid Uppsala universitet, där jag gjorde VFU-besök och hade pedagogiska samtal med studenter. Där mötte jag professor Anders Garpelin, som uppmuntrade mig att skriva en magisteruppsats med fokus på det kvalificerade samtalet. Det ledde mig vidare till Mälardalens universitet, där jag så småningom började undervisa och fortsatte att fördjupa mig i frågor om samtal, reflektion och professionellt lärande. Sedan ledde det ena till det andra, berättar Ulrika.

Vägen till forskarutbildning

Ulrika har inte haft som uttalat mål att bli forskare. Under sitt arbete som lärare vid Mälardalens universitet blev hon dock uppmuntrad att söka en doktorandtjänst.

Jag ville fördjupa mig i frågor som länge intresserat mig: reflektionens betydelse för professionsutveckling och hur yrkesverksamma utvecklar sitt yrkeskunnande.

Eftersom forskningsämnet vid Mälardalens universitet är didaktik blev det naturligt att rikta blicken mot förskollärare och deras yrkeskunnande. Intresset kom särskilt att handla om den erfarenhetsbaserade och ofta tysta kunskap som präglar professionellt handlande – en kunskap som inte alltid låter sig fångas i styrdokument eller kurslitteratur, men som är avgörande i mötet med barn, vårdnadshavare och kollegor.

Ett dygdetiskt perspektiv på förskollärares ledarskap och yrkeskunnande genom reflektion som verktyg

Doktorsavhandlingen består av tre delstudier – en licentiatuppsats och två artiklar. I samtliga studier användes dialogseminarium som metod, där förskollärare under längre tid reflekterat individuellt och kollektivt över sitt professionella handlande.

I avhandlingen riktas fokus på tre aspekter av förskollärarens arbete: yrkeskunnande, ledarskap och reflektion. Med yrkeskunnande menas det praktiska handlandet i verksamheten, medan ledarskapet beskrivs som ett uppdrag som enligt tidigare forskning är otydligt definierat. Särskilt belyser Ulrika betydelsen av reflektion i dialogseminarier för att utveckla förståelsen av dessa aspekter.

Delstudie 1: Yrkeskunnande i praktiken

I den första delstudien undersöks förskollärarnas beskrivning av sitt yrkeskunnande, med fokus på den erfarenhetsbaserade och ofta tysta kunskap som används i det dagliga arbetet men som kan vara svår att formulera i ord.

Resultatet visar att yrkeskunnandet i hög grad utgår från förskollärarnas livsvärld och praktiska erfarenheter. I analysen framträder två centrala teman som formar det praktiska handlandet i verksamheten – förväntningar och bemötande:

• Förväntningar från kollegor, vårdnadshavare och styrdokument påverkar hur yrkeskunnandet kommer till uttryck.
• Bemötande innefattar relationer, omdöme och situationsanpassat handlande. Hur förskollärare möter barn framträder som en kärna i yrkeskunnandet.

Resultatet visar även att reflektion, särskilt i dialog med andra, kan leda till ökad medvetenhet, trygghet och lust i yrkesrollen. Förskollärare beskriver hur de blir mer uppmärksamma på sitt bemötande av barn, kollegor och vårdnadshavare.

När förskollärarna fick berätta högt om sitt yrkeskunnande för varandra så hände något i dem – de satte ord den tysta kunskap som utvecklats över tid. Till exempel att bemöta barnet utifrån barnets perspektiv, det verbala bemötandet och att vara en språklig förebild. De har blivit mer medvetna över bemötande med respekt och lyhördhet, och börjat fundera på vad det betyder.

Delstudie 2: Ledarskapets innebörd

I den andra delstudien undersöks hur förskollärare beskriver och definierar sitt ledarskap samt hur det kommer till uttryck i den pedagogiska verksamheten. Genom deras reflektioner synliggörs tre perspektiv på ledarskap:

• Personligt perspektiv – egna värderingar, erfarenheter och egenskaper
• Professionellt perspektiv – kunskap, ansvar och uppdrag i yrket
• Positionellt perspektiv – rollen som förskollärare i organisationen.

Dessa perspektiv hjälper till att tydliggöra en relativt otydlig ledarskapsroll som är komplex och saknar tydliga gränser. Förskollärare måste själva tolka och fylla rollen i praktiken. I detta arbete blir den kollektiva reflektionen ett sätt att hantera denna otydlighet.

När vi träffas under ett halvår märker jag att reflektionen har betydelse. Förskollärarna säger att de blir mer trygga i sitt ledarskap, som till att börja med upplevs som ganska diffust. Genom samtalen sker en professionsutveckling där de blir säkrare i sig själva och ser att de till exempel behöver involvera barnskötarna mer och själva kommunicera sitt uppdrag, tillsammans med dem.

Delstudie 3: Reflektionens betydelse

I den tredje delstudien undersöks hur reflektion i dialogseminarier har betydelse över tid, med fokus på de personliga, professionella och positionella perspektiven på ledarskap.

Resultatet visar att reflektion i dialogform bidrar till professionsutveckling och till att synliggöra yrkeskunnande. Samtidigt framkommer att den tysta kunskapen kan vara svår att sätta ord på. Genom reflektionen utvecklar förskollärare en ökad medvetenhet om sitt ledarskap och en mer nyanserad förståelse. Reflektionen fungerar därigenom som ett verktyg för att synliggöra och utveckla förståelsen av ledarskapet, att sätta ord på den tysta kunskapen.

Det jag ser i de här tre studierna är att yrkeskunnandet är väldigt centralt. Förskollärarna pratar väldigt mycket om sin egen erfarenhet, som ofta är personrelaterad. De relaterar till lärare som själva har haft och fått inspiration av. Jag ville bli som henne eller honom, och jag ville definitivt inte bli som den fröken som tog mig hårt i armen – jag vill ha ett annat förhållningssätt. Det jag märker i berättelserna är att det är mycket personrelaterad kunskap som ligger i ledarskapsrollen. Det tyckte jag var så spännande, berättar Ulrika.

Övergripande resultat – ett dygdetiskt perspektiv

I avhandlingens kappa knyts delstudierna samman genom ett dygdetiskt perspektiv med inspiration från Aristoteles och kunskapsbegreppen: episteme, techne och fronesis. Särskilt fronesis – det kloka omdömet – blir centralt för att förstå förskollärares ledarskap och yrkeskunnande.

I de tre delstudierna har jag analyserat och tittat på vad det är för dygdetiskt perspektiv som förskollärarna försöker sätta ord på när de agerar utifrån sitt eget kloka omdöme.

Resultaten visar att yrkeskunnande och ledarskap inte kan skiljas åt utan är tätt sammanvävda i praktiken. Ledarskapet framträder som en integrerad del av det praktiska handlandet i verksamheten.

Yrkeskunnandet bygger på praktisk klokhet (fronesis), som utvecklas genom erfarenhet, omdöme och handling. Denna kunskap är ofta tyst, men blir synlig i konkret handling, inte minst i bemötandet av barn och vårdnadshavare.

Samtidigt visar resultatet att ledarskapet formas i ett samspel mellan personliga, professionella och positionella dimensioner. Det påverkas både av förskollärarens egna erfarenheter och av omgivningens förväntningar, vilka bidrar till att ledarskapet framstår som komplext och delvis otydligt.

I mina tre delstudier framträder hur starkt personrelaterat ledarskapsuppdraget är. Personen – det vill säga den man är – har stor betydelse. Därför blir det viktigt att reflektera över sig själv, sitt yrkeskunnande och sin position i professionen. Då blir självreflektionens betydelse är central.

Reflektion framträder därmed som en avgörande förutsättning för utveckling av både yrkeskunnande och ledarskap. Genom att reflektera över och kommunicera sina erfarenheter skapas förutsättningar för att utveckla verksamheten i riktning mot en utbildning som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Det jag vill förmedla är hur viktigt det är att förskolechefer ger förskollärare möjlighet att i arbetslaget reflektera över själva uppdraget – inte enbart praktiska frågor. Jag vill därför lyfta vikten av att både förskollärare, förskolechefer och även lärarutbildare blir mer medvetna om den tysta kunskap de bär med sig – sitt omdöme och sitt förhållningssätt – och inte bara undervisar, utan också reflekterar över det, säger Ulrika.

Vad händer härnäst?

Efter disputationen har Ulrika fortsatt att undervisa, framför allt i kurser om kvalificerade samtal för blivande specialpedagoger och speciallärare. Där kommer resultaten från hennes avhandling till sin rätt genom att hon kan förmedla kunskap om reflektionens betydelse och hur samtal kan fungera som verktyg för professionsutveckling. Med en forskarutbildning i bagaget öppnas även nya möjligheter för framtiden.

Parallellt vill jag gärna delta i eller leda nya forskningsprojekt, gärna i samverkan med förskoleverksamheter. Jag är även involverad i ett pågående manus om forskarens roll och självreflektion i kvalitativa intervjustudier. Framåt är jag nyfiken på att utveckla forskning kring dialog, tyst kunskap och ledarskap – och hur dessa kan bidra till ökad kvalitet i förskolan, menar Ulrika.

Läs Ulrika Larsdotter Bodins avhandling i sin helhet genom att följa länken nedan:

Ett dygdetiskt perspektiv på förskollärares ledarskap och yrkeskunnande genom reflektion som verktyg, PDF DiVA-portal