Text
Sara Irisdotter Aldenmyr – professor med bred blick på samproducerad forskning
”Jag har alltid egentligen haft samverkansblicken på forskning, nämligen att vara nära skolan. Min forskarbana har drivits med övertygelsen att lärare har en hög kapacitet vad gäller reflektion och att det finns mycket kunskap att hämta med utgångspunkt från deras erfarenhet." Det säger Sara Irisdotter Aldenmyr, professor i didaktik vid Mälardalens universitet.
Sara Irisdotter Aldenmyr
Sara Irisdotter Aldenmyr är en av Mälardalens universitets två nytillträdda professorer i didaktik, med inriktning mot samproducerad skolforskning. Hon kommer senast från Högskolan Dalarna där hon arbetat som professor i pedagogiskt arbete. Med 20 års erfarenhet som forskare hoppas hon att kunna bidra till att utveckla den samproducerade forskningen på sin nya arbetsplats.
Bakgrund i grundskola och lärarutbildning
Sara utbildade sig till grundskollärare för årskurs 1-7, men hennes strävan att ständigt utvecklas drev henne att studera även efter arbetsdagens slut. Efter några år som yrkesverksam i grundskolan arbetade hon som adjunkt inom lärarutbildningen vid Högskolan i Gävle. Efter ett tag sökte hon och fick en doktorandtjänst vid Högskolan Dalarna.
”Då hade jag ett stort intresse för etik så jag blev först antagen med den ämnesinriktningen, men bytte över till pedagogik när jag insåg att jag ville veta hur etiken verkar i skolan”, berättar Sara.
Hon disputerade på Stockholms universitet i mitten av 00-talet med en avhandling som hade fokus på lärares identitetskonstruktion. Efter några år som forskare på Stockholms universitet blev hon först lektor i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna 2012, och därefter professor 2015. En tjänst som hon nu lämnat för Mälardalens universitet (MDU).
Samverkansblick på forskning
Det var den tydliga inriktningen mot samproducerad skolforskning som lockade Sara att söka tjänsten som professor på MDU. I och med professuren blev det tydligt och uttalat att det är forskning i samverkan som är hennes forskarprofil.
”Jag har alltid egentligen haft samverkansblicken på forskning, nämligen att vara nära skolan. Kanske inte alltid involvera lärare i min forskning, men alltid vara nära lärares arbete och försöka förstå det på ett respektfullt och konstruktivt sätt. Så praktiknära forskning har jag egentligen alltid hållit på med, men med ett filosofiskt intresse för etik. Min forskarbana har drivits med övertygelsen att lärare har en hög kapacitet vad gäller reflektion och att det finns mycket kunskap att hämta med utgångspunkt från deras erfarenhet.”
Vetenskaplig ledare för Mälardalens kompetenscentrum för lärande
I sin tidigare roll på högskolan Dalarna arbetade Sara strategiskt med forskningsledning och var delaktig i att bygga forskning tillsammans med förskolor och skolor. Ett arbete som hon har goda erfarenheter av och kan utveckla vidare tillsammans med kollegan Anette Olin Almqvist. Båda kommer att arbeta med att sätta den samproducerade skolforskningen på kartan på lite olika sätt. Saras huvuduppdrag är att vara vetenskaplig ledare för Mälardalens kompetenscentrum för lärande (MKL), vilket hon tycker ska bli spännande.
”Jag är väldigt angelägen om att bibehålla intellektuell kraft inom ramen för vårt professionskunnande inom didaktik eller utbildningsvetenskap här på MDU. I detta har MKL en väldigt viktig funktion, att vara en kanal och ha vidöppna dörrar och upptrampade vägar som leder ut till lärare, skolledare och skolchefer. Jag kommer att jobba operativt inom MKL med detta.”
I arbetsuppgifterna ingår att vara MDU:s representant i ULF (Utbildning, Lärande och Forskning) där även andra lärosäten ingår. Men framför allt är det skolhuvudmännen i Sörmland och Västmanland som kommer att träffa på Sara i praktiknära forskningssammanhang. Hon är angelägen om att forskningen ska skapas tillsammans med yrkesverksamma i förskola och skola, och att det ska vara lätt att komma i kontakt med MKL.
En utmaning i detta är att skolaktörer, oavsett var man befinner sig i skolsystemet, ofta saknar tid för möten och reflektion. Något som krävs för att vaska fram goda idéer och utbyta erfarenheter. Hon hoppas dock att hon i sin roll kan bidra till att hantera detta.
”Jag kommer att fungera som en 'match maker' och hjälpa till att designa och möjliggöra forskningsprojekt inom ramen för ULF. Jag önskar även att vi hittar vår nisch; det som präglar den samverkansforskning som kommer härifrån och som vi skapar tillsammans. Där vill jag vara med och bygga och bidra med mina erfarenheter.”
Lärarutbildningen – allas angelägenhet
Sara betonar vikten av att se utbildning, forskning och praktik som en sammanhängande helhet. Hon menar att lärarutbildningen blir bättre när den är nära kopplad till både vetenskap och praktisk verksamhet i skolorna. Studenterna bör vara engagerade i båda och ha tillgång till lärare, mentorer och olika skolmiljöer. Det är viktigt att lärarutbildningen blir allas angelägenhet – en del av en gemensam verksamhet – även för de lärare som inte direkt är involverade i forskning eller har VFU-studenter.
Lärarutbildningen ska inte bara ses som en utbildning att ta sig igenom, utan som en bildningsprocess där studenterna blir en del av skolsystemet redan under sin utbildning. För att uppnå detta, menar Sara att det behövs en nära samverkan mellan utbildning, forskning och praktik, där lärarstudenter får möjlighet att pröva saker ute i skolorna och forskare har en förståelse för den praktiska verksamheten.
"Vi behöver närma oss varandra och ha uppgifter i lärarutbildningen som hakar tag i forskning där lärarstudenter går ut och prövar saker, vilket också är till glädje för elever och lärare ute på skolorna."
Goda relationer – A och O inom samverkansforskning
För att bygga och driva en fungerande organisation för lärarprogrammen, där utbildning, forskning och praktik vävs samman, krävs någon med mandat och erfarenhet från samproducerad forskning, vilket Sara kan bidra med i rollen som professor. Hon betonar dock att det framför allt är goda relationer mellan de olika inblandade parterna som måste etableras. Det krävs en god förståelse för varandras roller och utgångspunkter för att lyckas med forskning i samverkan med förskolor och skolor.
”Vi står oss slätt om vi inte har kontakt med varandra i den här typen av forskning och verksamhet. Man brukar prata om forsknings-litteracitet och att lärare ska ha det, men forskare behöver också utveckla en praktik-litteracitet om man vill verka för skolan och detta kan bara uppnås genom att vara nära och i dialog med skolorna och i lärarutbildningen. Stänger vi in oss i olika boxar för länge tappar vi relevans för varandra, och då faller idén om samproducerad skolforskning."
Skolan – en komplex och mänsklig praktik
Saras profil som forskare och forskningsledare i samverkan, handlar om att vara väldigt bejakande och medveten om att det är olika typer av kunskaper som behöver utvecklas. Själv har hon arbetat brett inom kvalitativ forskning under sina 20 år, men med flera olika ansatser. Hon uttrycker oro över inriktningen att bara en viss typ av forskning anses ha de bästa svaren för skolan.
"Det går trender i allting, och just nu har exempelvis neurologisk forskning hög status i skolsammanhang. Det är förvisso lockande att söka efter forskning som i princip lovar att höja elevernas prestationer, men för att arbeta mot sådana mål behövs en mångfald av kompletterande perspektiv."
Sara betonar att skolan är en komplex och mänsklig praktik, vilket innebär att vi inte kan bortse från någon del av det mänskliga kunnandet. Hennes egen forskning fokuserar på olika typer av kunnande som lärare har och behöver utveckla. Det kan till exempel handla om förmågan att ta goda beslut i stunden, att reflektera kritiskt och leda både sig själv och sina kollegor framåt när det inte finns några givna svar eller manualer att följa.
”Det är samarbete och gemensam systematisk reflektion som är avgörande för att driva skolan framåt”, avslutar hon.
