Stafetten - Catharina Andersson

Det bästa i mitt uppdrag är att jag både har elevfokus och ämnesfokus. Jag har chans att stötta många elever, och att få vara med när de upplever en aha-upplevelse är magiskt, säger Catharina Andersson som berättar om uppdraget som speciallärare och matematikutvecklare på Fristadsskolan i Eskilstuna.

Vem är du?

Jag heter Catharina Andersson, är 51 år och har arbetat i skolan sedan jag var 23 år gammal. Det är alltså mer än halva mitt liv som jag befunnnit mig i ett klassrum, och då enbart räknat som lärare. Om vi räknar med åren som elev så kan man nästan säga att jag varit i den miljön hela mitt liv.

Jag har under den tiden arbetat i fyra olika kommuner, på tio olika skolor, i alla stadier från förskoleklass till gymnasiet och även arbetat som matematikutvecklare på central nivå.

Jag har läst till specialpedagog samt matematikspeciallärare och arbetar nu som speciallärare/matematikutvecklare på Fristadsskolan i Eskilstuna. Ibland brukar jag säga att jag arbetat med tre olika läroplaner/kursplaner och att pendeln nästan, men inte riktigt, svängt tillbaka till där jag började.

Vad kan du berätta om ditt uppdrag?

Mitt nuvarande uppdrag består i att utveckla matematikämnet på skolan och arbeta med eleverna, lärarna och ledningen för att komma åt kärnan i vad som kan gynna våra elever bäst. Alla som arbetar i skolan vet att vi har ett komplext uppdrag och att vi behöver arbeta tillsammans för att lyckas nå dit vi vill.

Jag har en egen grupp med elever som jag undervisar tre pass i veckan, det är de elever som inte läser moderna språk utan istället har förstärkning i matematik. Man kan väl säga att de inte tycker matte är det roligaste ämnet när de kommer till mig. Så, mitt uppdrag blir att få dem att vända och lyckas – att tycka matematik är roligt. Som tur är har jag stöd av ledningen när jag önskar nya whiteboardtavlor så jag kan arbeta vertikalt, eller när jag vill utveckla mig genom att arrangera föreläsningar om matematik.

Utöver mina egna grupper förstärker jag undervisningen i flera andra klasser, både för att fler elever ska känna att de lyckas, men också för att undervisande lärare ska känna att de får en chans att nå alla elever.

Vad är det absolut roligaste med ditt uppdrag?

Det bästa i mitt uppdrag är att jag både har elevfokus och ämnesfokus. Jag har chans att stötta många elever, och att få vara med när de upplever en ”aha-upplevelse” är magiskt. Även att arbeta tätt tillsammans med andra undervisande lärare är engagerande och jag lär mig något nytt varje dag – både om mig själv och om ämnet.

I skrivande stund har jag en elev som kommer in spontant på fredagseftermiddagar för en extra stund i mattesalen. Det är väl ändå ett kvitto på att jag delvis lyckats med uppdraget att få fler att tycka matte kan vara rätt roligt?

Vad i undervisningen hade du velat satsa mer på?

Jag skulle önska att fler skolor hade möjlighet att ha en extra person som satsade på det ämne där det finns störst behov. Fler elever skulle kunna känna att de har en chans att lyckas om vi var fler som kunde finnas med runt dem.

Utöver det tänker jag att det skulle vara toppen om alla lärare, oavsett ämne, hade möjlighet att läsa in sig på ny forskning under arbetstid. Ibland drar utvecklingsarbetet lite mycket åt att alla ska göra lika. Kan det istället vara bättre att alla gör olika? Kan helheten bli större än delarna? Japp, i en multiplikation kan det hända.

Vem vill du lämna vidare stafettpinnen till?

Jag vill lämna stafettpinnen till Lana Elyas som arbetar som speciallärare på Stålforsskolan i Eskilstuna. De tre frågor jag vill ställa är:

1. Vad fick dig att välja ditt yrke?
2. Vad i ditt yrke eller i undervisningen hade du velat satsa mer på?
3. Om du fick en chans att förändra något i organisationen, vad skulle det vara?
   

Vill du också starta en stafett? Anmäl intresse via länken nedan.

Intresseanmälan till Stafetten