Text

Friutrymme och övergången från studier till yrkesliv

Att börja ett nytt jobb kan vara påfrestande för en nyexaminerad arbetstagare. Förutom att utföra det uppdrag man blivit anställd för behöver man dessutom vara aktiv i att förstå hur, när och på vilket sätt man kan agera i en komplex yrkesvardag på den givna arbetsplatsen. Det kan handla om att veta när man behöver fråga en erfaren kollega, hur man framför ett förändringsförslag eller när man behöver sätta en gräns för sitt ansvar. Sådana vardagliga avvägningar blir särskilt betydelsefulla när man både ska lära känna verksamheten och hitta sin egen plats i den och därmed utforska och skapa sitt friutrymme.

Övergången från studier till yrkesliv erfars på olika sätt för olika individer och kännetecknas av en tid av omställning för den nyexaminerade arbetstagaren. För någon innebär det en stor omställning medan det för en annan sker nästan obemärkt. Vanligtvis uppstår ändå, mer eller mindre, ”glapp” mellan vad den nyexaminerade professionella förväntar sig att arbetet ska innebära och de faktiska villkor som råder i den organisation som hen börjat arbeta för. I detta glapp blir frågan om professionell handlingsförmåga tydlig: hur kan den nyexaminerade använda sitt kunnande och påverka arbetet under de villkor som faktiskt råder? Denna förmåga utgår från professionellt omdöme, att veta vad som bör göras, för att sedan omsätta detta i handling. Samtidigt kan det vara möjligt för arbetstagaren att identifiera vad som anses vara ett lämpligt agerande utan att ha de resurser, den legitimitet eller det friutrymme som krävs för att genomföra det. Professionell handlingsförmåga blir synlig när arbetstagaren mobiliserar sitt omdöme på sätt som påverkar hur arbetet utförs.

I vårt projekt belyser vi att professionell handlingsförmåga varken är en fullt utvecklad individuell kompetens som den nyexaminerade kan överföra från utbildning till en arbetsplats eller enbart de handlingsmöjligheter som erbjuds av arbetsplatsen. Snarare förverkligas den genom samspelet mellan arbetstagare och deras arbetsmiljöer. En socionom beskriver:

"Jag hade tänkt mig att myndighet skulle vara extremt torrt, fyrkantigt och orubbligt. Jag var rädd att jag skulle känna mig extremt begränsad i mitt arbete. Men jag upplever inget av det i dag. Och jag har ju liksom förstått syftet mera också. Jag har förstått liksom organisationen och varför man gör vissa saker. […] Ja, men det har ju kommit genom att utföra arbetet och ha kunnat ha en dialog med mina kollegor hela tiden."

Utbildningen ger nödvändig kunskap, ett professionellt språk och förståelse för yrkesuppdraget men förbereder inte alltid fullt ut för den arbetsbelastning, det ansvar och den komplexitet som möter nyutexaminerade i deras första anställning. Vi kan se att nyexaminerade arbetstagare inom välfärdsyrken använder professionell kunskap, etiska åtaganden, kollegiala relationer, rutiner och formella strukturer för att förstå vad som är möjligt och hur de kan agera. Det som driver dessa handlingar är främst upplevelsen av ansvar mot de människor de möter i yrkesvardagen.

I projektet framträder handlingsförmågan som något som används och formas i mötet med komplexa situationer i praktiken. Att vara professionell framstår som att kunna tolka behov, göra välgrundade bedömningar och ta ansvar för sina beslut. Att observera, fråga och lära känna verksamheten kan ge trygghet och självförtroende, men också hjälpa arbetstagaren att förstå var det finns möjligheter att påverka. Det kollegiala stödet framhålls som avgörande då det bidrar med kunskap, råd och bekräftelse som hjälper de nyexaminerade att utveckla sitt professionella omdöme. En sjuksköterska beskriver betydelsen av ett sådant stöd:

"För jag känner att jag har möjlighet att vara ny på min arbetsplats och jag får stöd av mina kollegor hela tiden. Jag känner mig aldrig dum när jag frågar någonting."

Viljan att passa in och värna relationerna kan dock göra det svårt att säga ifrån. Kollegorna kan därför både underlätta professionellt handlande och påverka vilka frågor den nyexaminerade vågar lyfta. Genom dessa relationer lär sig arbetstagaren också vilka normer och arbetssätt som gäller på arbetsplatsen. Organisationen kan både hjälpa och hindra. Rutiner, regler och planering kan skapa struktur och underlätta arbetet. Men när resurserna är otillräckliga, beslutsvägarna oklara eller stödet svårt att få tillgång till kan det bli svårare att fullfölja kärnuppdraget. Ett stort friutrymme hjälper inte mycket om arbetstagaren lämnas ensam med ett ansvar som kräver vägledning.

En viktig del av övergången handlar därför om att anpassa när och hur man agerar för att kunna ta professionellt ansvar. Vi beskriver detta som ett anpassat professionellt handlande: att välja hur man går vidare utifrån situationen, det stöd som finns och hur andra kan reagera. Det kan innebära att gå försiktigt fram med en förändring, söka råd inför ett beslut eller tydliggöra vad man kan ta ansvar för. Att be om hjälp eller sätta en gräns kan alltså också vara sätt att handla professionellt. En förskollärare beskriver hur hon behöver anpassa takten när hon vill förändra verksamheten:

"Men jag ser att en del blir nervösa av för mycket förändring, så jag måste ta det lite lugnt."

Utifrån vårt projekt ser vi möjligheterna med övergången och det eventuella glapp som uppstår för den nyexaminerade arbetstagaren. Övergången kan öppna möjligheter att använda utbildningens kunskaper, pröva egna bedömningar och göra skillnad för andra. Men glappet blir inte utvecklande av sig självt. Det behöver finnas stöd och utrymme för att hantera de frågor och svårigheter som uppstår. Om avståndet mellan ansvar och möjligheter blir för stort väcks också frågan om hur länge engagemanget kan upprätthållas. Därför är övergången från studier till yrkesliv ett gemensamt ansvar för utbildningar och arbetsgivare. De nyexaminerade behöver få möjlighet att lära känna arbetet, men också att bidra till det. En god introduktion hjälper dem att hitta sin plats och ger deras kunskap utrymme att göra skillnad.

Från pilotstudien med förskollärare och lärare

En stabil grund i utbildningen och tidigare erfarenheter – men också oväntade utmaningar.

Min handledare gav mig modet att växa, trots min osäkerhet i början. Nu vet jag att jag kan – och resten kommer med erfarenhet och glädjen i jobbet.