Möten – mer än ett verktyg för samarbete

Lucia Crevani skrev i ett inlägg i juni om den pågående förändringen av arbetsplatsen och de förändringar vi ser kopplat till det viktiga arbetet med att upprätthålla och skapa relationer i det hybrida arbetsliv som blivit det nya normala på så många arbetsplatser, inte minst efter pandemin.

Något som många organisationer ställs inför då är frågor rörande hur vi arbetar tillsammans och hur vi möts i en organisation, på en avdelning, eller i en arbetsgrupp när vi arbetar på olika fysiska platser. Organiserade möten är ju ett sätt att komma samman och ett utrymme där vi kan åstadkomma saker tillsammans. Men arbetsmöten har traditionellt även fyllt andra syften för organisationer och det är viktigt att vi tar reda på mer om vad som händer med det när mötet sker i och med teknik.

För möten är ju inte bara en teknik eller ett verktyg för samarbete även om vi ofta tänker att möten handlar om samtal om hur vi ska fördela arbete, om att fatta beslut eller om att producera något tillsammans. Möten kan också förstås som ritualer som rör sig kring att behålla eller förändra organisationens kulturella värderingar. Det grundar sig i tanken om att mänskligt beteende inte enbart reflekterar gruppens värderingar utan att det även förstärker dem vilket innebär att möten i en organisation förstärker gruppens eller organisationens kultur och värderingar. Vi kan också förstå möten som ett utrymme där vi kollektivt skapar ordning i vår tillvaro, där vi gör saker begripliga gemensamt och där vi tillsammans kan hantera osäkerhet och tvetydighet.

Frågan vi ställer oss är vad som händer med mötespraktiken och med de här något mer subtila funktionerna eller syftena med möten när vi möts i och tillsammans med digital teknik. För i det digitala mötesrummet finns inga dörrar där vi kan vara säkra på att ’vi’ bara är ’vi’ och vad händer då med de bidrag vi som individer behöver göra för att aktivt göra exempelvis värdegrunds- och organisationskultursarbete?

Användandet av kameror, kollegor som deltar från öppna miljöer, en osäkerhet i vem som kan se och höra innebär en exponering utan kontroll där vi som grupp riskerar att tappa den öppenhet och det kreativa utrymme vi ofta efterfrågar i möten. Människa och teknik i samspel gör något med mötespraktiken och det behöver vi prata mer om i våra organisationer för att förstå vad digitala och hybrida möten gör med och för individen, gruppen och organisationen.

Anna Uhlin

Referenser

Jarzabkowski, P., & Seidl, D. (2008). The Role of Meetings in the Social Practice of Strategy. Organization Studies, 29(11), 1391-1426.

Poole, M. S., Seibold, D. R., & McPhee, R. D. (1985). Group decision‐making as a structurational process. Quarterly journal of speech, 71(1), 74-102.

Scott, C., Allen, J. A., Rogelberg, S. G., & Kello, A. (2015). Five Theoretical Lenses for Conceptualizing the Role of Meetings in Organizational Life. In J. A. Allen, N. Lehmann-Willenbrock, & S. G. Rogelberg (Eds.), The Cambridge Handbook of Meeting Science (pp. 20-46). New York: Cambridge University Press.

Weick, K. E. (2001). Making sense of the organization. Malden, MA: : Blackwell.