Social kompetens är en förutsättning för industrin

Robotar kompletterar och ersätter människor på många arbetsplatser. Fabriker som producerar stålborrar har nu för tiden robotar som flyttar stålbitarna mellan svarv och fräs. Och det är robotarna som ser till att stålbitarna blir till borrar med rätt dimensioner. Det här leder till förändringar på flera sätt.

De senaste åren har jag och mina kollegor studerat vad som händer när organisationer inför teknik i sin verksamhet. Vi har observerat och intervjuat anställda och chefer på företag i stålbranschen för att se hur digitaliseringen har förändrat industrin. Ett tydligt exempel är att när fabrikerna införde robotar fick de anställda utlopp för sin kreativitet och möjlighet att samarbeta mer. Tidigare gjorde alla sin specifika uppgift, kanske vid ett löpande band, men idag jobbar de anställda tillsammans med att övervaka produktionen och lösa problem som uppstår.

Inom stålbranschen har robotiseringen också lett till att fler kvinnor anställts när kraven på fysisk styrka minskat. ”Det krävs inte att man klarar av 200 kg i bänkpress”, som en personalchef sa i en intervju. Robotiseringen kan också föra med sig oförutsedda och delvis oönskade konsekvenser, som exempelvis att den nya arbetsformen förutsätter att de anställda är sociala och kreativa. Är man inte det platsar man inte längre in i industrin.

Det räcker alltså inte längre med att vara duktig på att hantera maskiner. I en robotiserad verksamhet måste de anställda även kunna kommunicera och interagera med andra i större utsträckning, vilket innebär att de måste ha social kompetens.

Införandet av robotar har också inneburit nya krav på chefer och ledare. Det är något annat att organisera och leda arbete som görs i team, som i en robotiserad verksamhet, jämfört med att synkronisera arbete som görs av enskilda, såsom det var tidigare. I samband med robotiseringen började industrierna därför ofta arbeta i mindre team, där flera teamledare åtminstone delvis tog över det ansvar som förmännen tidigare hade.

För att kunna fungera i vardagen behöver det inte bara finnas forum där teamen kan lyfta fram problem. Teamen måste även ha mandat att förverkliga lösningarna på problemen. Det betyder också att makt måste delegeras från cheferna neråt i organisationen.

Därför är det viktigt att våga ifrågasätta spridda föreställningar om vad teknik har för effekter. Teknik är inte är bra eller dålig i sig. Den blir bra eller dålig genom vårt sätt att använda den och genom våra sätt att organisera oss tillsammans med den. Resultatet av varje teknikinförande är därmed unikt.

Det är också därför viktigt att tänka efter när företaget står inför ett teknikskifte. Att införa ny teknik handlar minst lika mycket, om inte mer, om förändringsarbete. Är man inte medveten om det kommer införandet inte att gå lika bra.

Särskilt intressant är det hur man bäst samordnar människor och teknik, till exempel genom robotar på arbetsplatser. Den typen av teknik kan kallas för ”tredje gradens teknik” där kännetecknet är att tekniken interagerar med annan teknik som interagerar med annan teknik för att interagera med omvärlden.

Hängde du med? Vi tar det från början.

Första gradens teknik innebär att tekniken interagerar direkt med omvärlden. Ett exempel är när du använder solglasögon för att skydda dig mot solen eller när du använder en yxa för att hugga ved.

Andra gradens teknik är teknik som interagerar med teknik som interagerar med omvärlden. Du använder andra gradens teknik till exempel när du tar en hammare för att slå i en spik i en vägg eller en skruvmejsel för att skruva i en skruv i en bräda.

Tredje gradens teknik klarar själv av att hämta information, fatta beslut på informationen och utföra en mer eller mindre förprogrammerad handling. Människan står helt utanför den här loopen (efter att ha skrivit algoritmerna för programvaran som utför allt och efter att ha kopplat ihop tekniken). Exempel på tredje gradens teknik är olika former av automatiseringslösningar såsom robotar, men även AI som har någon form av inbyggd algoritm för lärande, så kallad ”machine learning”.

Det är därmed inte bara ett företags produktivitet och de anställdas arbetsuppgifter och kompetens som förändras när ny teknik införs. Beroende på vilken typ av teknik som implementeras förändras också människans förhållande till andra människor, till omvärlden och till tekniken själv.

Anette Hallin