Text

Ledarskap och virtuella team – nygamla utmaninga

2018-10-11

Ett av de forskningsprojekt vi jobbar med i DigMa-programmet handlar om ledarskap i virtuella team. Digitala verktyg och virtuella team (dvs team vars kommunikation mestadels är medierad via teknik) är vardag på många arbetsplatser i dag och så har det varit under uppemot två decennier nu. Att som ledare hantera team och individer på geografiskt avstånd leder till andra typer av frågor vad gäller det dagliga och det strategiska ledarskapet. Hur skapas tillit och förtroende utan att människor träffas fysiskt? Hur skapas engagemang i möten? Hur möjliggör vi överhörning på den virtuella arbetsplatsen? Var finns det virtuella fikarummet?

Det här är inga nya frågor, de har varit aktuella sedan man började arbeta virtuellt och är relativt väl beforskade. Trots det ser vi att frågorna kvarstår i den dagliga praktiken. Människor upplever fortfarande problem att skapa jämbördiga relationer i det virtuella rummet, de upplever frustration över bristfällig teknisk kvalitet i de digitala verktygen och de kämpar med att hantera de möjligheter och begränsningar som en digital arbetspraktik för med sig. Användandet av kamera i virtuella möten är ett sådant exempel där vi sett att digital teknik både möjliggör och begränsar kommunikation och interaktion. Exempelvis kan en fungerande kamera upplevas som ett sätt att få en bättre närvaro och ett ökat engagemang i ett möte. Samtidigt finns ett visst motstånd mot att använda sin kamera, vilket kan tolkas både som socialt och tekniskt motstånd. En strulande kamera leder i sin tur till frustration och oflyt i interaktionen. Hur ledarskap görs i de här sammanhangen är en av de frågor vi intresserar oss för.

En observation vi gör är att den fortsatta digitaliseringen gör att det materiella och det sociala flyter samman när människor jobbar virtuellt, och det blir svårt att analysera det ena utan att även inkludera det andra. Röster, kameror, budskap, kroppar, avsikter, powerpoints, leenden, uppkopplingar, agendor, språk, meddelanden, kroppsspråk; allt spelar roll i hur arbete och ledarskap i virtuella team görs. Om vi tänker oss att ledarskap i sin enklaste form handlar om att riktning skapas genom samspel så kan vi se hur laptops, appar, sociala koder, människor och skärmar gemensamt skapar denna riktning. I det virtuella mötet där individen är ett foto, en röst och/eller en rörlig bild, skapas riktningen eller görs ledarskapet gemensamt i och av det materiella och det sociala. Kameran, dokumenten, människorna och allt annat som finns på den virtuella arbetsplatsen skapar och begränsar därmed utrymmet för ledarskap. De här är några av de utmaningar vi observerat i vårt empiriska material, vilket innebär att vi ser att trots att utmaningarna med ledarskap och virtuella team kan verka gamla, så är det viktigt att ta sig an dem med nya perspektiv.

Anna Uhlin, doktorand